Taffel

Kalops är ju också ett jäkla namn på en nationalrätt. Men liksom maträtter kan lånas och tweakas mellan olika kulturer kan också namnet göra det, och gemensamt för båda är att man rätt snart glömmer att det hela var ett lån. Den ursvenska kalopsen, åtminstone namnet, verkar ha sin rot i västerled, från engelskans collops, med den prosaiska betydelsen "köttskivor". Nej, jag är inte expert på maträtters etymologi, eller ens kalops, men en snabb googling klarade jag av och projekt Runeberg hade som så många gånger tidigare ett svar.

Det här med isfiltrering är så klart inte min idé. Det är något som folk har trasslat med under en jäkla massa år och vill man fördjupa sig i det så finns det en del att läsa här.

Jag ville göra en otroligt god svampconsommé, d v s en svampbuljong som jag tagit bort alla partiklar i så den blir klar och fin. Jag är väl medveten om att partiklarna också är smakbärare så en consommé smakar i regel lite annorlunda mot för buljongen man utgått ifrån. 

Bagerijäst består av encelliga svampar. I varje paket med jäst (50 gram) ligger det cirka 500 miljarder svampar. Nyfikenheten på jästsvamparna tar mig till Rotebro där den stora jästfabriken ligger. På vägen från pendeltågsstationen till fabriken tänker jag på att det vilar en statlig atmosfär över jästen och Jästbolaget. Det finns inga konkurrenter och aldrig har jag sett några reklamfilmer om hur lycklig man blir när man blandar jäst i degen.

Varför lagar så få svampsallad? Ja, Anders Johansson och hans tahismakande svampsallad är ett förtjusande undantag. Det är ju en av de godaste rätter som finns och dessutom kanske det bästa svaret på frågan: "Vad fan ska man äta i stället för sill när man är vegetarian?" Svampsallad på mitt finska vis passar nämligen utmärkt till öl, knäcke och potatis. Dessutom lenar den mage och strupe inför snapsande. Det tar förstås lite tid att tärna en massa svamp fint. Svampsallad är ett nytt, snart stående inslag på våra nyårsmingel.