Pumpa: Lättköpt men svårlagad
[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9269","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"165","height":"188","alt":""}}]]Tada padam, padam-tata! Hörde ni? Det där var tomat, gurka och sallad som sjöng på sista versen. Nu är det definitivt slut på de sommarfräscha grönsakernas glanstid och dags att välkomna murrigare smaker. Med andra ord: säg hej till pumpan!
Det är ingen okomplicerad bekantskap utan en av de råvaror som konsternerar svenska matlagare mest. När det kommer till pumpa förvandlas de mest erfarna matnördar till blyga gastronomiska oskulder. Den är ett främmande territorium och trotsar alla försök till kategorisering. Ilsket brandgul, söt som en frukt, stärkelserik som en potatis och med en förbryllande kvalmig och lite platt smak. Inte konstigt att så många nöjer sig med att karva ett skräckinjagande monster av den.
Smakdilemmat löses lyckligtvis lekande lätt med kreativ kryddning. Klassiska smakkamrater är pikanta och varma kryddor som ingefära, kanel, muskot, nejlikor och kryddpeppar. Pumpan trivs också med rostade enbär och trattisar till vilträtter. Finrivet apelsinskal ger djup och lite pressad apelsin eller lite äppelcidervinägger ger välbehövlig syra. I inläggningar med ättikssting firar pumpan triumfer. Ett annat pumpaproblem är själva fysiska attacken. Förra året bjöd vi matlagningskväll med pumpa. En av mina mindre matintresserade vänner hamnade på hundpasset slet heroiskt med att slakta, fjälla och stycka en gigantisk, stenhård pumpa. Trots den generösa smörberikningen av soppan gick stackarn förmodligen minus på måltiden rent kalorimässigt. Nästa gång var vi smartare och konsulterade den amerikanska husmödrabibeln Joy of Cooking. Pumpan halverades, kärnades ur och rostades i ugn 175°C tills den var smältande mjuk. Det tog ungefär en timme för en krallig krabat. Sen var det en smal sak att skopa ur det gyllene köttet och göra en pumpasoppa. Överhuvudtaget mår pumpa bäst av att rostas eller stekas så att smaken intensifieras och slemmig konsistens undviks. [[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9270","attributes":{"class":"media-image alignleft","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"225","alt":""}}]]
Naturligtvis finns det många olika sorters pumpa att experimentera med. En av mina favoriter är spaghettipumpan, som sjuds försiktigt i stora bitar varvid innhållet förvandas till stunsiga spagettitrådar. Den insmickrande, lätt päronformade butternutpumpan är fortfrande på topp, men som andra tunnskaliga pumpor har de en begränsad säsong. Tjockskaliga vinterpumpor håller däremot stilen ända fram på vårkanten. Allra uthålligast brukar en liten variant på hokkaidopumpan vara. Svartgrön utanpå, djupt orange på insidan och japansk till sitt ursprung. Lite knastrigt stärkelserik, kort och torrr i konsistensen med en djupt söt smak. Vi får inte heller glömma pumpafröna som naturligtvis sparas för att sedan saltrostas och ätas med skalet på. Veklingar köper färdigskalade vackert gröna pumpafrön.
Kort sagt är pumpan vinterns räddning när alla andra grönsaker är ett hån mot magra plånböcker och kräsna gommar. Men eftersom senvinterpumpan definitivt hör till hardcore-klassen av pumpor är det lika bra att börja med pumpaträning redan nu. Är pumpan oumbärlig eller oätlig i vinterköket? Kom med dina bästa pumpatips och prata om pumpakryddning i vär diskussion.
Smakideer med pumpa:
- Stekt miljömärkt torsk med stekta pumpatärningar, lök, trattkantareller kryddpeppar och balsamicosirap.
- Fullkornsnudlar med tärnad bakad pumpa, spenat, pressad apelsin, chili, ingefära och rostade pumpafrön.
- Bakad pumpa i kokosmjölk med röd curry, lime och gröna bönor.