[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"8927","attributes":{"class":"media-image alignright","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"167","height":"228"}}]]Den indonesiska palmmården (även kallad sibetkatt eller luwak) lever i skogar kring kaffeplantager i den indonesiska övärlden, och gillar att äta fina mogna kaffebär. Fruktköttet från bären bryts ner i dess mage, men själva bönorna är svårsmälta och följer med sibetkattens avföring ut. Där hade historien kunnat sluta, om inte någon smart indonesier hade insett att det var enklare att samla upp sibetkattens kaffebönkorvar på marken än att själv samla och skala kaffebär. Vad som började som bekvämlighet och lokal sed har under de senaste tjugo åren blivit en omtalad lyx som säljs under namnet kopi luwak. Årsproduktionen av luwakkaffe sägs vara några hundra kilo, och den begränsade tillgången i kombination med mytbildningen – erkänn, det är en bra historia! - gör kaffet dyrt. Hur dyrt är svårt att veta: vilda prisuppgifter cirkulerar på internet men det är svårare att hitta någon som faktiskt säljer, eller ens har provat, kaffet. I Sverige säljs kopi luwak via Kahls, i 50g-förpackningar som kostar 75 kr. J Martinez & Company fick IgNobelpriset 1995 för luwakkaffe. Anhängarna beskriver smaken som unik; sirapsliknande med chokladtoner, mustig, rik och jordig. Det är inte utan att man blir nyfiken på att prova - om det nu går att få tag på äkta vara. Den ende som har forskat på luwakkaffe, kanadensaren Massimo Marcone, säger att runt 40 procent av det som säljs som kopi luwak är utblandat eller rent fejk. Marcones forskning visar åtminstone att det finns vissa skillnader mellan kopi luwak och vanligt kaffe. Kopi luwak har en hårdare och något mer rödaktig böna med lite lägre proteininnehåll – antagligen beroende på att matsmältningsenzymer hinner påverka bönans kemiska sammansättning – och ger ett mindre fylligt kaffe med lägre syrlighet. Den svagmagade kan bli glad av att veta att Marcone inte heller hittade mer bakterier på luwakbönor än på vanligt kaffe – snarare tvärt om. Även om det nog är just äckelfaktorn man betalar för, snarare än kvalitet och smak.