Hur gick det då med det där skinkreceptet, kanske ni undrar. Eller det borde ni i alla fall. För jag kan inte säga annat än att det blev komplett, total, omedelbar succé. Godare skinka har sällan skådats och definitivt sällan ätits. Perfekt sälta, kryddighet, sötma, konsistens. När jag säger att den blev ännu bättre än ciderskinkan så säger det en hel del. Nigella, som jag förstås har hämtar receptet från, använder tranbärsgelé men det hade inte jag. Däremot en bytta kvittengelé, membrillo, som jag inte visste vad jag skulle göra med. Svaret var förstås julskinkegriljering.

Den här skinkan var alltså fenomenal varm direkt ur ugnen, serverad med massor av senap och rostad rotselleri. Men, vilket bilden visar, den var kanske ännu bättre dagarna därpå, som pålägg. Lägg alltså skivor av skinkan på Vilma-knäcke. Smeta engelsk senap uppepå och lägg på en skiva mycket lagrad grevé. Toppa med en tunn skiva membrillo. Macklycka! Drick den varma, hopkokade skink-tranbärs-äppelbuljongen till. Den gick tyvärr inte att använda som soppbas, tranbären slår igenom för mycket, men var å andra sidan en absolut strålande varm vinterdryck.

• 1,5 kg rimmad skinka från Nibble gårdsgris.
• 1 liter cranberryjuice
• 1 liter äppeljuice
• 1 kanelstång
• 1 lök, klyftad, inte skalad
• 1/2 msk hela kryddpepparkorn
• Till griljeringen:
• ca 20 nejlikor
• 3 msk membrillo/kvittengelé
• 1/2 msk flytande honung (jag minskade honungsmängden en aning från ursprungsreceptet för att passa den sötare kvittengelén)
• 1/2 msk engelskt senapspulver
• 1/2 tsk kanel
• 1/2 tsk torkad ingefära

1. Lägg skinkan i en gryta och slå över kallt vatten. Koka upp och slå bort vattnet. Skölj av skinkan. Skölj ur grytan.
2. Sätt en stektermometer i skinkans tjockaste del.
3. Lägg tillbaka skinkan i grytan, häll på fruktjuicen, löken och kryddorna. Om det inte täcker fyll upp med vatten. Koka upp och låt sjuda tills skinkan är någonstans mellan 70 och 75°C beroende på hur genomkokt du vill ha den. Tänk på att den ökar i temperatur även efter att du tagit upp den. Jag tog upp min vid 72 och efter 10 minuter på skärbrädan var den uppe i 76. Jag hade för min personliga smak gärna tagit den någon grad tidigare. Låt skinkan svalna något på en skärbräda.
4. Om du ska griljera på en gång sätt på ugnen på 225°C. Man kan förstås koka den i förväg och griljera senare också.
5. Blanda ingredienserna till griljeringen i en liten kastrull och hetta upp tills gelén har smält och alltsammans bubblar lite.
6. Skär av svålen och det mesta av fettet från skinkan. Skär ett kryssmönster i fettet och sätt fast en nejlika i varje kryss. Häll griljeringen över och sätt in i ugnen i 15 minuter eller tills skinkan fått fin färg.

Det är aldrig nåt på teve, tänkte jag bittert och i lätt abstinens efter den för en vecka eller så avslutade The Wire-festivalen, och slog ändå på burken. Bara för att upptäcka att alldeles just då, alldeles i går, kl 21.30, började Nigella’s Christmas på BBC Food! Jag dog förstås en smula och sjönk djupare ner i sängen. Hon lagade varianter av alla de recept jag redan har, hennes busenkla julkaka, skinka, den här gången kokt i rödvin med fänkålsfrön (en idé som jag faktiskt inte riktigt känner för), gravad lax med engelsk senap och gin. Och inte bara det. Hon gjorde det iförd två olika varianter av en tröja som jag också äger! Jag och Nigella har likadana tröjor! Det säger kanske en del om min besatthet att jag har tänkt på det sedan dess.

När jag för ett par veckor sedan smygstartade och kokade säsongens första rimmade skinka hette den jag hittade på Vivo Klippet ”Helgskinka”. Den kom från Nibble gårdsgris som ju är glada grisar tillgängliga på vanlig affär, om än utan lika beroendeframkallande bilder som dem här vid sidan. Jag tillkallade någon ur personalen och frågade vad som skilde den från det som kallas julskinka. ”Ingenting” svarade han allvarsamt, ”det är bara olika namn.” Jag kokade julskinkans omdöpta släkting enligt det här receptet och den blev lika god som vanligt. Det kan vara det bästa skinkreceptet någonsin.

Ändå är jag inte nöjd, ändå tänker jag imorgon testa en ny variant ur Feast, där spadet består av hälften äppeljuice, hälften cranberry-juice och kryddas med kanelstång och kryddpeppar. Nu har skinkan bytt namn. Nu är det julskinka. Jag återkommer med besked om recepet var lyckosamt (och när jag lärt mig lägga in recept här publicerar jag både det gamla och det nya).

Eftersom det är 14 dagar kvar till Hanukkah och jag tyvärr inte är judinna tar jag tillfället i akt att i stället citera en av mina prosaiska gudomar:

”The one important thing you need to know about Hanukkah is that it provides a divine ordination to eat deep-fried foods. That’s the kind of religion Judaism is; and surely even those who are not the Chosen, have to respect that, admire that, love it.”

Jorå, Nigella förstås. I Feast. Förra året fick jag himmelska Sofganiots, alltså judiska syltmunkar, av en kompis mamma. I år laddar jag som bäst inför den möjligen inte superjudiska rätten latkes och forellrom.

Tillägg: Okej, ni har kanske inte läst en judiska historia. Hanukkah, eller ljushögtiden, firas till minne av reningen av templet, nåt år eller nåt annat, då oljan som bara skulle ha räckt till att fritera en enda syltmunk räckte till sju. Typ så.