Häromdagen skulle jag göra potatismos. Jag skalade några mjöliga pärer och lät dem sedan koka i lättsaltat vatten. Men när jag skulle kontrollera om de var färdiga, verkade de så få i vattnet.

Inbillning! sa jag till mig själv, jag måste ha snålat med antalet.

Fast besluten att få ihop rejält med mos kokade jag ännu en kastrull, men denna gång räknade jag knölarna när jag la i dem. Döm om min förvåning när det även från detta kok försvann potatisar.

King Edward, visst ska det vara en mjölig sort, men finns gränser. Denna variant löste upp sig helt i vattnet och blev till en värmande soppa. Och det är förstås så denna bisarra sort ska lanseras, som soppkokspotatis. Men till mos var den omöjlig. För lite stärkelse kan man anta.