Jag fastnade just alldeles för länge över fotografen Carl Warners fantastiska matlandskap. Broccoli som träd, parmesan som klippor, ett rödkålsblad som himmel, en hotad zuccinibåt i ett stormigt rödkålshav…(bildgalleri hos brittiska Telegraph)

De finns att köpa som jätteplanscher. Frågan är om man orkar börja varje morgon i köket med att stirra på ett meterbrett laxhav…

I förra veckan tyckte jag av olika anledningar rätt synd om mig själv. Det handlade om barnskrik, sömnbrist, bisarrt prematurt barrande granar och andra hinder på vägen mot total lycka som jag gissar möter de flesta småbarnsföräldrar. I min allmänna ynkedom köpte jag därför driftigt en julklapp åt mig själv. En sten. Jag köpte en sten. Och inte vilken sten som helst. En baksten. En tjock skiva gotländsk kalksten för 450 kronor som inhandlades på Cordon Bleu och sedan släpades hem på 1:ans buss, allt ackompanjerat av en mycket liten och oändligt missnöjd person som höll på att få sin fjärde och femte tand. Jag sa att jag var trött på barnskrik, va?

Det som först tillagades på stenen var egna pizzor med rödlök, getost och sardeller. De var sjukt svåra att få över på stenen och blev därför för all del fantastiskt goda men inte särskilt fotogeniska. Tänk spontan-Calzone i dragspelsform. Sedan åkte jag i väg och klappade stenen hejdå, men i går var det dags igen.

I onsdags kväll tog jag ut min surdeg ur kylen, en urgammal vetesur som ursprungligen tillverkades enligt Johan Sörmans recept i Riddarbegeriets brödbok och som är så livaktig att mitt kylskåp ibland känns som potentiell rekvisita till en ny Alien-rulle. Jag öste ur en deciliter (jag har svårt att slänga surdeg och den har därför blivit rätt stor, men eftersom den lever så glatt vågar jag inte bråka med den) och matade med 100 gram ljummet vatten och 80 gram vetemjöl. Det fick stå framme i rumstemperatur över natten. Sedan hann jag inte, som jag hade trott, att baka på torsdag morgon, så jag matade den igen, med samma proportioner och började i stället på torsdag kväll. Då tog jag hjälp av Martins recept på nattjästa bröd. Skillnaderna är att jag har lite mer surdeg, lite mer mjöl i förhållande till vatten (vilket han ju också rekommenderar) och att mitt vatten hade en omisskännlig aprikosarom och lite lite sötma.

Nattjästa surdegsbröd med lite fuskjäst

Receptmakare: Isobel hadley-kamptz (med tydlig inspiration från martin johansson)

2 bröd

Tid: 1,5 dygn

• Till surdegsmatning:
• 2 x 100 gram vetemjöl
• 2 x 80 gram ljummet vatten

• Till brödet:

• 550 gram vetemjöl special
• 375 gram vatten som blötlagt ett paket osvavlade aprikoser över natten
• (ett paket osvavlade aprikoser)
• 7 gram jäst
• 15 gram salt
• 180 gram vetesurdeg

1. Mata surdegen (man behöver sannolikt inte köra dubbelmatning som jag gjorde, men bröden blev fenomenala så kanske är det ett smart trick)
2. Häll vatten på aprikoser (jag skulle använda aprikoserna till puré till min unge, man kan förstås köra vanligt vatten också, men som sagt, bröden blev spektakulära på just det här sättet)
3. Vänta tills du har tid att baka.
4. Blanda mjöl, vatten och jäst på låg hastighet i assistent i 3 minuter.
5. Låt vila 10 minuter
6. Blanda i surdegen, kör 3 minuter till på lite högre hastighet.
7. Vila 10 minuter
8. Blanda i salt, kör ytterligare 3 minuter på ännu högre hastighet.
9. Lägg i oljad burk i 20 minuter
10. Ta ut degen och vik ihop som ett kuvert. Lägg i bunken igen. Vila 20 minuter till.
11. Upprepa steg 10 två gånger till.
12. Låt vila i 1 timme.
13. Häll ut på mjölat bakbord och vik ihop till bröd. Jag rundrev inte eller någonting, jag bara vek och föste ihop dem försiktigt och lade sedan hälften i min enda och ordentligt mjölade jäskorg, hälften i en oljad form. Strö lite mjöl över och in i kylen.
14. Sätt på ugnen på 375 grader. Inne i ugnen ovanpå gallret låg nu den stiliga stenen. Vänta minst 40 minuter så att stenen hinner bli varm.
15. Ställ in en långpanna längst ner i ugnen.
16. Tag ut bröden ur kylen och vänd ut. Jag har ingen bagerispade så det enklaste jag kommit på är att vända dem på en skärbräda med ett bakplåtspapper på och sedan dra över bakplåtspappret på stenen. Jag kommer förhoppningsvis komma på något som ser lite mer proffessionellt ut så småningom. Tänk på att man inte ska tro att man kan komma bort från det här momentet genom att hiva in brödet med form och allt i ugnen. Formen är ju kylskåpskall och riskerar att spräcka stenen genom temperaturskillnaden. Lägg in några isbitar i långpannan och in med bröden på stenen!
17. Grädda ca 15-20 minuter.
18. Tröstät!

Missnöjd med julklapparna? Lämna tillbaks dem och köp årets coolaste kokbok istället: Pork & sons av den franske kocken Stéphane Reynaud. Det är en engelsk översättning, utgiven av Phaidon, från det franska originalet som kom 2004. För älskare av griskött är den mer eller mindre ett måste, både för de otaliga läckra recepten (saltinbakad karré med ingefära, grisfötter med valnötsolja och karamelliserad lök, rimmad skinka med honung och nejlikor, fläskconfit och otaliga korvar och terriner, smörgåsar och grytor) och för historierna om författarens farfar och far, båda hängivna charkuterister i den sydfranska byn Saint-Agrève, och andra griskännare.

Hela boken är stilenligt skär och onekligen en del av den spännande heladjuret-trend som bara tycks bli starkare. Stephane Reynard driver till vardags restaurangen Villa 9 Trois i Montreuil ganska nära Paris.

Jag är kär i en sten. Nå, en bit granit närmare bestämt, formad till en mortel, ännu närmare bestämt. Äntligen har jag fått tag på en sådan med tillräcklig yta i botten för att stora mängder kryddor ska få plats, och tillräckligt skrovlig för att korn och annat inte bara ska studsa undan när man stöter dem. Var jag fann den? Osannolikt nog på Åhléns, för cirka tre hundralappar. En förtida julklapp som jag redan använt till allt möjligt, för kryddorna till en sydstatskalkon och för fänkålsfröna till

en smaskig räkröra för smörgåsar, rostade eller sandwichar.

Enkel räkcrème

Receptmakare: JENS LINDER

4 portioner

Tid: 10 minuter

• 1 dl majonnäs (Hellmans eller egen)
• 100 g rensade räkor
• 1/2 tsk fänkålsfrön
• 2-3 droppar grön tabasco
• 1 tsk tomatpuré (helst Muttis triplo)

1. Blanda majonnäs, räkor, tomatpuré och tabasco.
2. Stöt fänkålsfröna i mortel och ös ner dem i räkblandningen.
3. Mixa alltsammans till en slät smet. Smaka av. Bred på rostat bröd eller använd som fyllning i sandwichar.

Visst blir äkt-indiskt krubb nästa mattrend. Ja, Indien, denna enorma nation – är tillsammans med Kina – antagligen det land som kommer att prägla världens gastronomi mest i den nära framtiden – inte minst i kraft av sin storlek, men också på grund av den ekonomiska utvecklingen. Därför passar det att slå till på ”Jelibi – indisk mat att älska”. Den är utgiven på eget förlag och tar både upp autentisk indisk mat och lite Sverige-anpassad. Camilla Bäckström heter fotografen som tagit både matstilleben och dokumentära bilder. Författare är bland andra Priya Joshi, som har indiskt ursprung och står för de utmärkta recepten och matpratet. Här finns både heta rätter och mildare, men kryddrikedomen är genomgående. Boken kan vara lite knepig att hitta i handeln, men den kan köpas på designtorget, nätet och kommenteras vidare här med andra kokböcker.

Jag vill egentligen inte bidra till hysterin angånde vilka knivar man behöver för att laga mat. Om man är en god kock eller ej avgörs knappast av sådant. Man kan klara sig med räfflad brödkniv i köket om det gäller. Men för den som lagar mat ofta och ambitiöst är det förstås kul att ha ett bra skärverktyg. Då vill jag, trots prisnivån, rekommendera Kai Shun-knivar. De är japanska och är både stabila och sylvassa eftersom de har ett lager rostfritt utanpå en kärna av mjukare stål till själva eggen. Jag har haft en i femton år och den är helt enkelt oslagbar. De går att köpa bekvämt på nätet.

Om du inte lagar mycket, satsa istället på en rymlig frys och en bra mikro. Att snobba med knivar man inte använder är lite fånigt.