2009-06-29 av

Ett halvt sekel rakt i munnen

Ibland kan mat- eller smakupplevelser hoppa på en i de mest otippade miljöer. När jag och Boel vespade runt och slog ihjäl tid hamnade vi i den yttepyttiga antikaffären Framtidsantiken intill Odenplan.

De hade lite såna där gängse retrocoola affischer från 50-talet, klockor med gamla 60-talsreklamtryck och andra pinaler för folk som tycker att allt som är snyggt och värt att leva för skedde för minst fyra decennium sedan. Inte alltför ovanligt i antikaffärer alltså.

Det underliga dök i stället upp när vi närmade oss ett glasskåp fyllt med chokladkakor. Chokladkakor från 60-, 70, och -80-talet. Helt orörda med papper som innehavarna kommit över från något gammalt restparti i nån bunker. Nostalgiska ådror gick genom ryggraden när jag hittade de små små röda chokladkakorna med Dennis på som jag alltid tjatade mig till så fort jag hamnade på Tempo med föräldrarna under skiftet när 70-tal gick över till 80-tal.

Och butiken skulle visa sig ruva på ännu äldre godis. Butiksmannen tog nämligen fram en rejäl burk med... inte bara gammeldags karameller, utan riktigt lastgamla karameller. Karameller från 50-talet.

- Det är lite rysk roulette. Vissa innehåller fyllning, och det har hänt lite konstiga saker med fyllningen, sa han och bjöd fryntligt. Vi klarade oss från fyllningssmällen. Så hur smakade det då? Tja, socker, damm och aromer som gått i ide på ett ungefär. Men med lite god vilja och inbillning kunde man i alla fall känna ett halvt sekel passera revy i munnen. Lagrat godis... kan det bli nästa nya stora matvurm?

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9544","attributes":{"class":"media-image aligncenter size-medium wp-image-131","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"300","height":"225","title":"dsc02227","alt":""}}]]

[[{"type":"media","view_mode":"media_large","fid":"9545","attributes":{"class":"media-image size-medium wp-image-130 aligncenter","typeof":"foaf:Image","style":"","width":"225","height":"300","title":"godis","alt":""}}]]

Kommentarer

måndag, juni 29, 2009 - 10:35

Nu var väl knappast varken choklad eller karameller bättre på den tiden. Men visst var de betydligt bättre på design av förpackningar! Konstigt eftersom företagen idag satsar så otroligt mycket mera på design.

måndag, juni 29, 2009 - 14:22

Välkommen tillbaka.
Länge sedan förra inlägget

torsdag, juli 2, 2009 - 11:15

På 70-talet så fanns en slags klubbor som jag tänkt på mycket sedan dess. Runda, typ azurblåa i grunden med vita och röda lite oregelbundna ränder, som jag minns det låg den röda randen i den vita.

Så fort jag försöker föreställa mig hur de smakade hajar jag till och jag får flashbacks från den tiden. Jag snodde en sådan klubba när jag var 3 eller 4 år, hade bestämt mig för att jag skulle ha en sån fast mamma sade nej. Hon upptäckte när vi kom ut att jag hade den kvar i handen. Jag fick välja själv om jag ville gå tillbaka med klubban eller behålla den. Jag behållde den.

Nu är jag konsult. Så kan det gå.

Sidor

Mer från Olle Söderström


Dricker ni varandras blod?

Efter en del tassel och ränksmiderier har jag och Boel och några vänner till sist  totat ihop en matklubb. I idevärlden ser vi förstås en massa hemlighetsmakerier, mystiska attiraljer och ett snett leende som svar på frågan "dricker ni varandras blod?". Ni vet - ortolansparvar, Hestons feast, kalaset hos Trimalchio, etc etc. Kanske till exempel äta djur som inte finns, som vi avlat fram i ett speciellt hemligt labb i en bunker under jorden. Kentaurer och så. Det blir kul.

Nja, i själva verket är det en ganska rättfram middagsbjudning. Det handlar helt enkelt om att laga trerätters åt varandra och utmana sig själv lite med matlagningen.

Läs mer

Mmmm, swedish ceviche

Mmm swedish ceviche", konstaterade han andäktigt.

Läs mer

Lite saffran tack, och hinkvis med vitlök

Jag vet att det är lite som att svära i kyrkan för vissa, men jag måste ändå säga det (igen). Risotto är sjukt överskattat, paella är nästan alltid underskattat. Jag har gång på gång efter konstens alla risottoregler försökt göra "riktig" risotto, med viner, fonder, finaste tryffel, mustigaste skogssvamp och renaste skaldjur. Det blir ändå mest någon slags kontinental lapskojs av det. Paella gör mig tvärtom nästan aldrig besviken. Det är väl kanske den där magiska kombon av saffran och drastiska mängder vitlök som på något sätt aldrig sviker.

Läs mer

Grillbesatta svenskar

Jag har den sista tiden funderat över mitt sjukdomstillstånd "Tvångsmässigt grillsyndrom". Härom veckan pratade jag med några amerikanska kockar (en av dem hade jobbat med Charlie Trotter, den lycklige figuren) som tyckte vi var jättelustiga här i Sverige som var så besatta av grillning. Jag tänkte just säga, "vafan snackar du om, det är ju ni i USA som håller på att barbecua hela tiden" när jag kom på att de har rätt. Eller rättare sagt, amrisarna grillar nog mer eftersom de håller på en större bit av året. Men de är nog inte lika besatta av grillfenomenet som vi är.

Läs mer

Inlägg om att lägga in

Så där ja. Nu kan jag officiellt titulera mig farmor. Jag har gjort min första egna inlagda gurka. Och jag blev alldeles speedad och hoppig över hur lätt det var, hur fort det gick och att det gick att göra lite på intuition.  Jag trodde att man var tvungen att stå och dutta med kryddmått och så men beslutade mig för att köra på känn. Det blev nån slags kombo av ättiks- och saltgurka och hemskt gott. Smaksatt med de inte så ovanliga komponenterna dill och senapsfrön. Sedan lade jag till extra hetta genom hebanero och extra fruktighet genom pomeransskal och lite pressad citron. En toppenkompis till årets trendtugg rilette på rågbröd.

Läs mer