Eataly – matdröm för alla?
Läste Mats-Eric Nilssons artikel där han beskrev Eataly i Turin som den optimala livsmedelsbutiken och hur svenska butiker låg ljusår bakom. Jag besökte också Eataly i slutet av oktober, men hos mig väcktes lite andra tankegångar.
Vid första anblicken är Eataly häpnadsväckande: allt är så oerhört snyggt, designat och genomtänkt. Vackert skyltmaterial beskriver säsongens frukter och bär, grönsakerna är upplagda som i montrar, där finns bageri, vinkällare, barer – ja allt det där som du skulle önska i en matbutik. Det är som att befinna sig i en ekologiskt korrekt bubbla, som att handla i en drömvärld.
Människorna som handlar där ter sig också drömlika: rika damer i dräkt och dyra glasögon, snygga medelålders herrar i välsittande kostymer som lugnt och fridfullt skjuter sina specialdesignade kundvagnar, gjutna av 250 pet-flaskor, framför sig i de rymliga gångarna. Alla hyllrader är minutiöst frontade, snyggt ljussatta och min blick stannar på den stiliga kvinnan framför mig som långsamt tappar upp ekologisk mjölk i klassiska glasflaskor.
Så, vad vill jag säga med detta? Är jag avis på Eatalys koncept och vill håna människor som väljer att handla helt ekologiskt och säsongsanpassat?
Nej, helt utan ironi, hurra för Eataly som inspiratör! Åk gärna dit och sjunk ner i de djupa skinnfåtöljerna, läs vackra kokböcker och sippa på en espresso. Ta intryck av de fina exponeringarna, de slösande härliga avdelningarna för fisk och kött. Men inbilla dig för guds skull inte att detta är ett brett folknöje.
Någon tillstymmelse till ”vanligt folk” såg jag inte i butiken, och en titt på priserna på hyllorna gjorde mig ytterst tveksam till påståendet att Eataly är för alla, i dess nuvarande form är snarare en plats för tillrättalagda lekar. Ett paket pasta kostar cirka 4 €, en burk inlagda paprikor 7.80 € , vit tryffel 650 € hektot… Eataly är lyx, ekologisk lyx.
Butiken har funnits i drygt två år. Bakom den står en affärsman, Oscar Farinetti, som nu realiserar sin dröm om den perfekta italienska matbutiken baserat på Slow Food-rörelsens ideal. Smart, visionärt affärstänkande snarare än en filantropisk önskan att öka tillgängligheten för ekologiska produkter. Filialer har öppnats i Milano och Bologna, ja till och med i Tokyo, hur det nu går att vara italienskt närodlad där.
Och för att vara lite realistisk/tradig då: En butik med så vackra, arbetskrävande exponeringar kräver massvis med anställda för att fungera. En kostnad som måste läggas på inköpspriset. Där hamnar också den exklusiva inredningen, något som faktiskt även kedjorna i Sverige tyvärr ofta mållåser på: det ska vara så dyr butiksinredning jämt, som om det vore svaret på kundens önskemål.
För italienare är det också fullt möjligt att äta både varierat och säsongsanpassat då de bor i ett land där det går att skörda t ex blodapelsiner mitt i vintern. I Sverige kan vi inte köpa apelsinerna utan mellanhänder, då får vi vackert vara utan. Och ska kunder som handlar i ”vanliga” butiker kunna köpa importerade ekologiska produkter till någorlunda hyfsade priser, med den knepiga logistik som krävs för att frakta färskvaror så här långt norrut, måste dessa nog tyvärr förpackas i doftlösa plastpåsar ett tag till.
Ingen människa med medelinkomst kommer att göra sina veckoinköp på Eataly, hur gärna hon än hade velat, och därav haltar jämförelsen med ICA och Coop. Jämför då hellre Eataly med Östermalmshallen. Jag önskar verkligen att vi kan påskynda växlingen mot ett helt igenom ekologiskt utbud, men jag tror vi måste fokusera på transporterna och råvarorna i sig och torka av lyxstämpeln, det fördyrar i onödan.
Men visst var Eataly alldeles… alldeles underbart.
Det har gått exakt en vecka nu sedan min sambo gick över till glutenfritt. Efter åratal av ont i magen och flera olika undersökningar som inte visat just någonting, så har han nästan ingen värk längre.
Januari är en månad för statistik. Svart på vitt presenteras den ena sanningen efter den andra om det gångna året. Vår 
Jag kan inte låta bli att baka bullar. Tycker egentligen att det är roligare att baka dem än vad det är att äta dem. Ta bara det här med fyllningen.
Precis som Lisa lider jag av svåra 
RSS 2.0
