Det är sådär när man har några små skruttiga rotfrukter kvar i botten på kylen och

det kommer en ny grönsakslåda dagen därpå. Då måste man ju tömma. Den här kylskåpstömningen hade blivit en god men ordinär kycklinggryta om jag inte hade haft en burk av det allra bästa paprikapulver som finns i skåpet – Pimentón de la Vera. Nu blev den i all vardaglighet spektakulär.

Det här är nämligen paprikapulvret som får chorizo att smaka chorizo, det har en rökig sötma, lätt pepprighet (det finns tre styrkor, men jag använder mest den milda – dulce), en smakrikedom som faktiskt inte ens matnördar kan beskriva. Man ska fräsa det i fett för att smakerna ska utvecklas och det finns att köpa på bl a Sandströms kött i Söderhallarna.

Chorizogryta utan chorizo

Receptmakare: isobel hadley-kamptz

Portioner: 2-3

Tid: 40 minuter

• 400 g lårkycklingfiléer
• 100 g sidfläsk, skuret i stavar
• 6 små rödlökar (eller andra), skalade, hela
• 2 stora vitlöksklyftor, skalade, skivade
• 6 små potatisar, skalade, skurna i grova tärningar
• 2 små morötter, skalade, skurna i fina tärningar
• 1 burk hela tomater
• 1 rågad tsk pimenton de la vera, dulce
• 1,5 dl gott oekat rödvin
• salt
• svartpeppar
• olivolja

1. Fräs sidfläsket i het djup panna (som har ett lock) i lite olja tills knapriga. Lägg åt sidan.
2. Fräs lökarna i fläskfettet tills de fått fin färg, skaka pannan då och då, lägg åt sidan.
3. Fräs potatis och morot i fettet tills de fått fin färg, lägg åt sidan.
4. Skär kycklingen i stora munsbitar, fräs i pannan. Ha efter en stund i vitlöken, fräs vidare. Ha eventuellt i lite till olja, ha i paprikapulvret och skaka pannan. När det luktar chorizo i hela köket har du i grönsaker och sidfläsk och häller på vinet och tomaterna. Dela dem lite grovt med stekspaden. Kör ett par varv med pepparkvarnen. Lägg på ett lock. Puttra på låg värme i ca 20 minuter. Smaka av med salt och peppar.

Jag fastnade just alldeles för länge över fotografen Carl Warners fantastiska matlandskap. Broccoli som träd, parmesan som klippor, ett rödkålsblad som himmel, en hotad zuccinibåt i ett stormigt rödkålshav…(bildgalleri hos brittiska Telegraph)

De finns att köpa som jätteplanscher. Frågan är om man orkar börja varje morgon i köket med att stirra på ett meterbrett laxhav…

Var nyss nere på Hötorgshallen och lyckades rädda en marulkslever på väg att dumpas i soptunnan tillsammans med annat fiskrens. Såna fasoner kan tyckas lite onödiga om man känner till att marulkslever är något av det godaste man kan äta. I Japan t ex värderar man levern extremt högt och gör i princip tvärtom. Tar ut levern och slänger resten. Har ätit många trevliga varianter där, som ångkokt, sake-inkokt och rå som typ sorbet till någon Okinawashochu. Förmodligen mitt mest spejsade drinktilltugg någonsin. Stackaren är på röda listan nu så köp den inte, men i soptunnan borde väl vara ok att fiska lite?

Finns såklart ett företag som specialicerat sig på marulkslever (gott om recept här):

Grapefrukt och choklad är båda beska och syrliga och passar fint ihop. Jag lagade moussen första gången till en middag för matnördar 10 februari 2001. Tänk, så länge sen.

Chokladmousse med pompelmus

Portioner: 8 stora

Tid: 25 minuter

• 300 g mörk choklad (jag använder gärna Lindt, 70% kakao)
• 4 äggulor
• 2 msk socker
• pressad saft av en blodgrapefrukt
• rivet skal av en blodgrapefrukt
• 6 dl vispgrädde

1. Smält chokladen i vattenbad eller mikrougn.
2. Vispa under tiden gulor, socker och grapefruktjuice i en kastrull (ej aluminium) över mycket svag värme tills det blir en tjock smet.
3. Blanda ned den smälta chokladen och rivet grapefruktskal. Låt svalna till rumstemperatur. Under tiden vispar du grädden till mjukt skum.
4. Vänd ner den vispade grädden med stora svepande tag. Rör tills allt är blandat.
5. Häll upp moussen i portionsformar och ställ in i kylen att stelna.

Matthew Yglesias: Turkey sucks.

I see all manner of foodies wracking their brains for ways to make turkey taste good. By which they mean “tolerable.” But the problem lies not with your recipe or with your technique — it’s built into the birds.

Du har väl följt debatten på Matälskaren?

Jag bor i ett nytt hus. Det har sina sidor, men en av de mest spännande sakerna är att det byggs affärslokaler längst ner. Vi har ingen aning om vem eller vad som ska komma dit, och har roat oss med ”gissa affären” ända sedan vi flyttade in.

Lokalen under arbetsnamnet ”det där kakelklädda” har precis öppnat, och den har inte visat sig vara en överdimensionerad trappuppgång, eller ett tvätteri i vardande, eller nåt annat tråkigt… utan en fiskaffär. En fiskaffär med tillhörande restaurang. (En Melanders, närmare bestämt)

Det är så lyxigt så det inte är sant.

Det är en gammal amerikansk tradition att en kalkon ska ”frikännas” undan slakten dagarna före Thanksgiving. Efter att som Alaskas guvernör frikännt en turfågel, svarade hon på pressens frågor medan andra kalkoner tydligt (och hörbart) slaktades i bakgrunden. Jag vet inte vilket som är värre – Palins val av ställe eller TV-kanalens fåniga försök att beskydda känsliga tittare. Se på filmen här:

Kalkoner dör medan Palin svarar på pressens frågor

Taffelfavoriten Fuchsia Dunlop skriver i senaste New Yorker om krögaren Dai Jianjun som skapat en glutamat- och melamimfri oas i kinesiska Hangzhou. Restaurangen är en tidsbubbla från före kulturrevolutionen och dess krav på enkel mat för folket, natriumglutamatets segertåg på sjuttiotalet och industrimatens och supermarketkedjornas ankomst på 90-talet. Råvarorna levereras av flera tusen olika småbönder och fiskare och Dai kräver fotografiskt bevis på varornas ursprung av sina köpare. Läs!

Uppdatering: Artikeln ingår i årliga The Food Issue, så det finns mycket mer att läsa. En del finns ute på nätet, men det kan vara läge att prova 4 gratisnummer av digitalutgåvan.

Hur myser du på fredagkvällen? Morötter med lättyoghurtdipp, potatis friterad i ankfett eller transfettsfest? Alla avarter är välkomna: Ge dig hän i diskussionen!

Jag har alltid haft svårt för rödbetor.  Är de nykokta och fina får jag ner dem, men det är ingen njutning. Jag är i gott sällskap.