Jag är besatt av frukosträtter. Okej, till vardags äter jag visserligen två hårdkokta ägg med majonnäs dag ut och dag in utan att nästan någonsin reflektera över mitt intag. Nej, inget bröd, bara ägg. Det är en bra frukost. Men lika minimalistisk som jag är en vanlig tisdag, lika extravagant vill jag vara på helgerna eller om man skulle råka ha någon alldeles särskild att äta frukost ihop med. Pannkakor, ägg med hollandaise och rökt lax, hårt stekt blandad svamp och kallrökt bacon till äggröra, stekta smörgåsar med tomat och getost. Ett hemsläp är bara ett hemsläp tills man ätit frukost ihop. Då kan det snabbt bli något mycket mycket mer. I söndags var vi lite förkylda och ynkliga härhemma och det kunde bara botas med scones. Där och då skapade jag den frukosträtt som gör att vem som helst vill stanna lite längre, alternativt bara känner sig så ompysslad att man klarar dagen trots monumental snuva.

Jag hämtade inspiration från Johans dinkelscones men ändrade efter eget huvud och smak.

Dinkelscones med päron och valnötter

Receptmakare: isobel hadley-kamptz

Portioner: 2 hungriga eller snuviga

Tid: 30 minuter

• 55 g kallt smör i tärningar
• 150 g siktat dinkelmjöl
• 1 msk socker
• 1/2 tsk salt
• 1 tsk bakpulver
• 1/2 tsk kardemumma, helst nystött
• 1 päron, tärnat
• 50 g valnötter, grovt krossade
• 75 ml matlagningsyoghurt
• 75 ml mjölk

1. Sätt på ugnen på 250 grader. Vispa ihop de torra ingredienserna.
2. Nyp ihop mjölblandningen med smöret tills det blir smuligt.
3. Rör ner yoghurt och mjöl med en trägaffel och tillsätt slutligen pärontärningar och valnötter.
4. Gör små runda scones, ca 6 stycken. Lägg på bakplåstpapper på en plåt.
5. Grädda i mitten av ugnen i 12-15 minuter.
6. Låt svalna och ät.

Är all mat god? Och ska man tvinga barn att äta sådant man själv inte gillar? Äter du godis själv på jobbet men tycker att ungarna ska begränsa sig till lördagsgodis? Äter du Magnum på jobbet men håller barnen i ett järngrepp  när glassbilen kommer? Lätta ditt hjärta! Det går fint att vara anonym.

Efter att vår egen Taffel-Jens i DN berättat om hur han tokcharmats av Dominika Peczynskis kokbok med östeuropeisk mat var det ingen högoddsare att jag också skulle falla pladask. Det gjorde jag såklart och inte bara för att jag och Dominika enades i en liten telefonintervju häromdagen om att vi väl alla vill ha en smutspolack i köket. Eller för att jag ser saltgurkan som en av livets viktigaste råvaror. Östeuropeisk mat är vansinnigt underskattad och dess feta, bonniga, ska vi säga ofräscha charm har allt som krävs för att ta sig in i just mitt hjärta.

Just den här georgiska paradrätten är dock varken särskilt bonnig eller fet. Eller, eh, nötfett ska ju vara hemskt nyttigt i alla fall. Precis som de andra recepten i boken är det en klassisk rätt och en av Taffels äldsta och mest trogna läsare Jessica publicerade faktiskt en variant på receptet på sin blogg redan förra sommaren. Jessica skrev då att hon var nötallergiker och jag kan knappt säga hur ledsen jag är för hennes skull. För den här valnötssåsen är så god att den till och med måste ha fått Stalin att avstå från att ha ihjäl politiska motståndare. Åtminstone under själva middagen.

Jag grillade kyckling efter eget huvud men gjorde såsen nästan exakt som det stod i kokboken. Jag gjorde dock en halv sats, vilket är lagom till fyra om man inte vill ha jättemycket sås. Det kan man å andra sidan absolut vilja. Dubblera då och ta den extra kycklingbuljongen. Det är otroligt viktigt att använda bra valnötter i den här såsen, jag rekommenderar de som finns i vacuum-paket hos Österqvists i Hötorgshallen. Dominika är noga med att understryka att hon inte har skapat recepten själv utan bara hämtat dem ur den östeuropeiska mattraditionen, men jag sätter upp henne som receptmakare ändå.

Georgisk valnötskyckling

Receptmakare: Isobel hadley-kamptz/domika peczynski

Portioner: 4

Tid: 75 minuter

• Till kycklingen
• 1 majskyckling på ca 1,5 kilo
• 6 hela vitlöksklyftor
• mjölk
• en knippa persilja, fint hackad
• 50 g rumsvarmt smör
• olivolja
• salt & peppar
• Till såsen

• 1 msk smör
• 1/2 finhackad gul lök
• 1 riven vitlöksklyftor
• 1/2 msk vetemjöl
• 1,75 dl kycklingköttsaft som samlats upp under kycklingen i formen eller fyll upp med kycklingfond
• 1 msk rödvinsvinäger
• 1 liten nypa malen kryddnejlika
• 1 liten nypa kanel
• 1 liten nypa cayennepeppar
• 1 liten nypa saffran
• 1 lagerblad
• 125 g fint hackade/finmalda valnötter.
• salt
• finhackad persilja till garnering
• några hela valnötter

1. Sätt på ugnen på 225 grader.
2. Koka de skalade hela vitlöksklyftorna i mjölk i ca 10 minuter. Häll bort mjölken och mosa vitlöken med smör och hackad persilja.
3. Lossa bröstskinnet från köttet med fingrarna och för in smör i fickorna. Se till så att det sprids ut bra. Skär ett jack nere vid fotleden och för in smör under skinnet på låren också.
4. Massera in fågeln med olivolja och salta och peppra.
5. Sätt in i ugnen med bröstet nedåt i 15 minuter. Vänd därefter fågeln och kör i 45 minuter till. Kolla så att den är klar genom att skära vid låret, om den är alltför rosa innerst inne kör en liten stund till. Kyckling behöver faktiskt inte vara absolut genomstekt, inte om man köper den från en bra uppfödare, den blir saftigare om man tar den precis innan allt det rosa försvunnit. Häll av all köttsaft och låt kycklingen stå medan du gör klar såsen.
6. Smält smöret till såsen i en kastrull eller traktörpanna.
7. Ha i lök och vitlök och fräs tills det börjar få lite färg.
8. Rör i mjölet. Häll ner köttsaften lite i taget. Koka upp och rör hela tiden medan det tjocknar.
9. Rör i vinäger, kryddor och valnötter. Sänk värmen och låt puttra i 5 minuter. Skär under tiden upp kycklingen och lägg på ett fat. Häll såsen runt om och strö över persilja och några hela valnötter.

Eller har de alltid förgyllt ditt liv? Läs artikeln. Lätta sen ditt hjärta och bekänn din chipskärlek! Vilken sort är bäst?

Har ni tänkt på hur farligt det är i köket? Smöret är tvåhundra grader varmt och ryker i stekpannan. Föreställ er vad som skulle kunna hända med mina fötter, golvet och skåpsluckorna bredvid spisen om jag tappade greppet om pannan.  På skärbrädan ligger den nyslipade kniven. Det rostfria bladet glänser i det kalla lysrörsljuset. Samtidigt doftar det underbart av rödbetor och lagerblad från soppkastrullen på spisen. De formfulländande äggen ligger på bänken och väntar på att bli pannkakssmet. Det är farligt och härligt i köket.

Jag har hört att folk, i genomsnitt, vill lägga tolv minuter på att laga middagen. De där stressade genomsnittsmänniskorna,  de kanske i själva verket är rädda för allt farligt som kan hända kring spisen och diskbänken?

— Puh, nu har vi lagat maten och ätit. Då släcker och stänger vi köket och sätter oss i den riskfria zonen framför teven, så tänker de kanske.

Jag gillar dramatiken i köket.  Att det är så häftigt att se den finhackade löken förvandlas till mjuka gyllengula bitar i kastrullen. Och att man faktiskt kan bränna sig och skära sönder tummen om man inte har koll på vad man gör. Men att allt det spännande, vackra och goda vinner. Det är därför jag tycker om att vara i köket.

Receptet på rödbetssoppa är inte dumt det heller. Jag prenumererar på Eko-lådan, på baslådan som innehåller rotfrukter, kål och lök. Varannan tisdag kommer det en femkiloslåda och innehållet nu på hösten/vintern räcker ofta till en röd soppa. Den djupröda färgen gör att soppan känns supernyttig.

Mustig rotsakssoppa

Portioner: 4

Tid: 30-40 minuter

• 6 rödbetor
  1 gul lök
  1 morot
  200 g vitkål
  smör
  1 liter vatten
  mörk oxfond (bong) eller 2 grönsaksbuljongtärningar
  1 krm svartpeppar
  2 lagerblad
  2 msk vinäger
  ev salt och lite socker
• Lite gräddfil eller creme fraiche att klicka i soppan när den ligger i tallriken.

1. Riv eller finhacka rotfrukter, lök och kål.
2. Fräs dem i smör i en stor kastrull. Häll på vatten, buljong, lagerblad och svartpeppar.
3. Låt soppan sjuda under lock tills allt är mjukt, det tar ca 20-30 minuter. Smaksätt med salt, vinäger och lite socker.

Just nu samlas en liten grupp frivilliga montörer med Emma Karp Lundström i spetsen för att under några dagar spetsa 30 000 äpplen på en 100m² stor spiktavla i Kiviks hamn. Ett tiotal olika äppelsorter vrids och vänds för att matcha färgfälten och pixelartat bygga upp bilden. Arbetet pågår i flera dagar och motivet är som vanligt strängt sekretessbelagt fram till den årliga Äpplemarknaden  nu på lördag.

Äpplena ändrar färg där uppe på spikarna och motivet djupnar efterhand.
Marknaden uppstod för tjugo år ur askan efter det så kallade ”Äppelkriget” (inte Hasse & Tages) då svenska producenter kämpade för att Sverige skulle behålla importstopp för utländska äpplen under säsongen. Odlarna förlorade som bekant det slaget och beslöt sig för att anordna en folklig skördefest där de svenska äpplena skulle få det rampljus de förtjänade. Redan första året tillverkade konstnären Helge Lundström världens största äppeltavla och efter fjorton år och lika många tavlor tog hans dotter Emma över. Nu är hon själv att betrakta som en veteran.

– Fast årets tavla är det nog den svåraste genom tiderna. Motivet är nämligen hämtat från en målning på Hallwylska museet , tillägger hon hemlighetsfullt.
Där, på palatsets innergård, kommer Emma i oktober för första gången att uppföra en replik på äppeltavlan utanför Skåne i samband med utställningen Utsätt dig för konsten.

Kanske en tröst för dig som inte kan drälla omkring på Österlen hur som helst och äta mackor med rökt fisk och köpa alldeles för många äppleklubbor.

Den godaste äppelkakan jag ätit är kryddad med rosmarin. Det är Karin
Fransson på Öland som skapat äppeltarten med calvadosdoftande toffee-sås.
Servera den gärna lite ljummen eller rumstempererad. Då framträder smakerna
mer än om den är kall.

Äppeltarte med calvadosdoftande toffee-sås

Recept: Karin Fransson och Anna Sjögren

Bild: Daniel Hertzell

Portioner: 8

Tid: 40 minuter

• 2 1/2 dl vetemjöl
• 100 g smör, kallt i tärningar
• 2 msk strösocker
• 1 litet ägg
• några droppar bittermandelessens
• Äppelfyllning:
• 750 g äpplen
• 3 msk socker
• 1 tsk malen kanel
• 1/2 dl mandelspån eller rostade pinjenötter
• Toffee-sås:
• 2 dl strösocker
• 2 dl vispgrädde
• 2–3 msk calvados eller konjak
• 2 kvistar färsk rosmarin
• Till servering:
• Vaniljglass eller vispad vaniljgrädde

1. Hacka alla ingredienserna till mördegen, det går bäst om smöret är kallt.
   Täck degen med plast och låt den vila i kylen i cirka 20 minuter.
2. Sätt ugnen på 200˚.
3. Kavla ut degen ganska tunt och kläd en pajform, cirka 23 centimeter i
   diameter,med degen. Ställ formen kallt i 10 minuter, nagga botten med en
   gaffel och förgrädda skalet mitt i ugnen i cirka 10–15 minuter.
4. Skala äpplena och skär dem i tunna, kärnfria skivor. Strö lite socker och
   kanel i botten av pajskalet. Lägg äppelskivorna över och fördela resten av
   sockret och kanelen på äpplena. Grädda i mitten av ugnen i cirka 15 minuter.
5. Gör glasyren under tiden. Blanda socker, grädde, calvados och
   rosmarinkvistar. Koka ihop tills det börjar bli tunn sirapskonsistens. Tag
   upp rosmarinkvistarna.
6. Ta ut kakan och ringla glasyren över, strö på
   mandelspån eller rostade pinjenötter och grädda färdigt i ytterligare ca 5
   minuter.
7. Servera tarten ljummen eller rumstemperad, gärna med glass eller vispad
   vaniljgrädde.

Såhär års släpar jag hem säckar med kålrötter, svartkål och broccoli varje lördag från Katarina bangata. Bondens marknad är i sin bästa skepnad, nu finns svamp, rotfrukter, äpplen, tomater, kronärtskockor, paprikor och kål. Massor av olika sorters kål. Jag skulle kunna bli kålmissionär, jag har det definitivt i mig. Pizzasallad i alla ära, jag kan äta det när jag är bakis och det är inte det sämsta, men kålvärlden är ju så stor och fantastisk. Svartkål, eller palmkål som det också kallas, är min personliga favorit med sin robust men ändå finstämda beska, men savoykål, spetskål, rödkål och grönkål gör förstås också vem som helst lycklig. Rödkål i minestrone, savoykålsknyten med fläskfärs och plommon, indiskt kålfräs med ärter och hing. Vitkål är inte dumt det heller i början av sommaren, bara färsk lättkokt med god vinägrett till.

En sak ska man dock tänka på. Kål är gott. Men kål med sidfläsk till är himlen på en tallrik. Eller i det här fallet, en soppskål.

Kålsoppa

Receptmakare: Isobel hadley-kamptz

Portioner: 3-4

Tid: 50 minuter

• 100 g rökt sidfläsk i stavar
• 1 rödlök
• 1 morot
• 3 små stjälkar selleri
• 2 vitlöksklyftor
• 1/2 tsk grovt krossad fänkål
• en nypa chiliflingor
• 150 g svartkål
• 150 g grönkål
• 1 burk cannellinibönor
• inkråmet av en ciabatta
• olivolja
• väldigt god olivolja
• salt

1. Hacka lök, morot, vitlök och selleri rätt fint.
2. Koka upp de avrunna bönorna i vatten och låt rinna av.
3. Fräs sidfläsket på medelvärme i en slatt olja i en tjockbottnad gryta tills det är krispigt. Spara fettet.
4. Fräs grönsakerna i fläskfettet på medelvärme till det börjar få färg. Ha i fänkålsfrön och chili. Fräs en stund till.
5. Skär bort stammen på svartkålsbladen och strimla. Strimla grönkålen. Ha i kålen i grytan.
6. Rör ner bönor och brödsmulor.
7. Häll på vatten så att det täcker.
8. Koka på låg värme i 30 minuter.
9. Smaka av med salt och peppar och ringla lite god olivolja på toppen.

Receptmakare: Anna Sjögren

Portioner: 4

Pallade plommon smakar överlägset bäst till den här rätten.

• 12 plommon
  1/2 dl strösocker
  1/2 dl rött portvin
  1/2 dl oekat fruktigt rött vin
  1/2 dl vatten
  Ev rivet skal av 1/4 citron
• Till servering:
• Gräddglass
• Liten mandelskorpa

1. Halvera plommon och ta bort kärnorna. Lägg halvorna i en skål. Smält sockret i en vid kastrull. Mät under tiden upp portvin och rött vin i ett mått.
2. När sockret smält och blivit ljusbrunt: Tillsätt vinet, vispa hela tiden, det bubblar och fräser i kastrullen. Om sockret stelnar igen och sätter fast sig på vispen, är det bara att fortsätta att vispa tills det löst sig igen.
3. Tillsätt vattnet. Låt koka ca 2 minuter, tillsätt eventuellt rivet citronskal.
4. Lägg plommonen, med snittytan ned, i kastrullen. Täck med lock och låt småkoka i ca 5 minuter eller tills plommonen mjuknat. Rör inte i kastrullen, för då blir det bara mos.
5. Servera plommonen ljumma i såsen. Det är utmärkt gott till en skopa gräddig vaniljglass och en mandelskorpa.

Det ligger så mycket frukt på det ovanligt gröna septembergräset i förorten där jag bor. Jag tror att folk går till affären och köper plommon och äpplen istället för att böja sig ner och plocka upp frukten.

Av en space-management-konsult, ja för er som inte träffat någon sådan så kan jag berätta att det är en person som ordnar alla varorna i ett snabbköp så att vi handlar mer, fick jag reda på en viktig sak. Han sa att varor som ligger längst ner i hyllorna är svåra att sälja. Kunderna vill inte böja sig ner, utan vill hellre ta burkar och påsar som står i ögonhöjd eller ännu högre.

I hyllan längst ner kan man bara placera varor som vi ändå måste köpa, typ vetemjöl och toapapper. Jag tror att detta är anledningen till att frukten ligger kvar på gräsmattorna.