Jag var på mitt livs första möhippa i helgen. Det var en enastående tillställning. Jag var inbjuden som överraskningskock, och tillsammas med den blivande bruden, Gunilla – en gammal kompis – lagade jag en fisk- och skaldjursbuffé som blev riktigt lyckad: ostron, räkor med myntamajonnäs, friterade palsternackor med räkdipp, ceviche och lite till. Nästan alla där var gamla vänner till mig, och vi åt och drack Chablis. Verkligen härligt.

En av rätterna hade jag förberett lite innan. Den blev saftig och fin i smaken. Här är recepet. (Bilden från Freshwater and Marine Image Bank).

Förr i tiden serverades alltid gravlax tjocka skivor. Den här varianten både gravas och bjuds tjockskivad.

Snabbgravad körvellax

Receptmakare: Jens LINDER

Småportioner: 6-8

Tid: 4 timmar

• 500 g laxfilé
• 500 g lax (gärna mittbiten)
  1/2 dl råsocker
  1/2 havsalt
  3 msk finhackad körvel
  1 dl vatten

1. Putsa laxen och ta bort eventuella ben och skinnet. Skär laxen på snedden i halvcentimetertjocka skivor.
2. Rör ihop socker, salt, körvel och vatten. Lägg laxen i en plastpåse tillsammans med laxskivorna. Knyt om och låt stå en halvtimme i rumstemperatur. Sätt sedan in påsen i kylen och låt den vara där i 3-4 timmar till. Vänd påsen någon gång.
3. Servera skivorna med citronklyftor som de är på en buffé eller ät dem på rostat smörat bröd.

Köpenhamn har fortfarande ett slaktdistrikt (”köttstaden”). Det är coolt. Och mitt inuti detta uniformt vitblåa, tvåvåningshöga livsmedelsindustriområde ligger Kreativa Kager, ett bageri & konditori specialiserat på fantastiskt dekorerade tårtor. Man måste nog känna till det för att kunna hitta, för utsidan är ganska anonym.

Jag är en tårtnörd som kan tillbringa timmar lyckligt pysslande med karamellfärg och marsipan för att åstadkomma den Perfekt Dekorerade Tårtan. Självklart var jag tvungen att gå dit. I efterhand kan jag säga att detta något originella fik säkert också passar den som bara bryr sig om mys och gott fika.

Inredningen är en charmig kombo av kakelväggar och blandade mormorsmöbler, komplett med kristallkronor i taket. Porslinet är antagligen från samma era som möblerna. Den varma chokladen smakar som om den aldrig varit i närheten av något så vulgärt som pulver, och serveras med en liten separat glasskål vispad grädde. Men det som gjorde mig mest imponerad var att den mumsiga tårtan på bilden ovan var gjord av någon som var listig nog att lägga ett rejält lager (smaskig) marsipan under (det smaklösa) sugarpaste-täcket. Mycket smart.

Fast smaklökar i all ära, den största behållningen var kika på provtårtorna och bläddra i fotoalbumen med ännu fler tårtor. Någon på det här stället får ha väldigt kul på jobbet emellanåt. Simbassängstårta, en flervåningstårta som går från snölandskap till tropiskt hav fullt med hajar via ett vattenfall, bilbanor komplett med sega gubbar som passagerare, en tårta full med bröllopsfirande pingviner, ett sagoslott komplett med fyra torn, prinsessa och sovande drake… och så kronan på verket: kronprinsens doptårta. (Hemsida med fotogalleri).

Sympatiskt nog lovar de att fixa alla möjliga typer av allergikervänliga tårtor för fikasugna – glutenfritt, äggfritt, mjölkfritt, nötfritt – bara de får ett par dagars förvarning. Det kunde jag inte testa på min snabba Danmarksvisit, men ambitionen är lovvärd.

Adressen är Flaesketorvet 40-44. Konditoriet har öppet 10-20 tisdag-fredag, 10-18 lördag. Stängt på söndagar och måndagar.

Full disclosure: Jag och mitt sällskap betalade för oss, men jag berättade att jag jobbade för ”en svensk matsajt” när jag bad om lov att fotografera.

Att få lite trä att brinna är inte särskilt svårt, förutom i blåst och spöregn – och inte ens då, om du har stormtändstickor. Att elda rätt – något som är nödvändigt om du vill lyckas med vettig matlagning över eld – kräver lite mer ansträngning.

Börja med att kolla om du får elda där du tänkt. Även när det inte är eldningsförbud kan nationalparker och reservat ha strängare regler. Och ska du ut i vanlig skog är det rekommenderat att prata med markägaren först – dessutom kanske du kan få lov att ta något vindfällt träd till ved, vilket är bra mycket enklare än de lösa grenar och ris som du får ta enligt allemansrätten.

Elda på grus eller sand, aldrig på stora stenar eller på bara marken. Sten och berghällar spricker av värmen, medan bar mark kan innehålla rottrådar som ligger och glöder långt efter att din brasa slutat värma. I värsta fall kan resultatet bli en skogsbrand, långt efter att du gått därifrån i trygg förvissning om att du släckt efter dig.

Använd en riktig eldstad som redan finns – klart enklast – eller bygg en egen genom att gräva en decimeterdjup grop, rensa bort alla rötter och fylla på ett skyddslager av sand eller småsten. Bygg helst en ring av sten runtom - den är praktisk att stödja grytor på och skyddar mot glödskvätt. Tar du med en lite större och plattare sten i ringen kan du även baka på den när den blivit varm.

Ta gärna med en rutinerad eldare om du inte är så van själv. Det kan vara förvånansvårt trixigt att få eld på lite ved de första gångerna. Nyckeln heter tålamod: förbered en rejäl hög med spån och tunna stickor, skydda dem från vinden tills flamman fått fart och mata sedan på varsamt med tjockare vedträn, helst torra och gärna kluvna.

Välj eldtyp efter användningsområde, om du kan. Eldar i form av en ”hög” med ved är inte alltid så praktiska att laga mat på, men enkla att göra – och ditt enda alternativ om du bara har småpinnar. I sådana fall kan det vara lättare att laga mat om du väntar tills du fått en bra glödbädd.

Har du tillgång till yxa och riktiga stockar blir det roligare. För att koka upp en kanna eller kastrull med vatten kan du klyva ett rakt och hyfsat tjockt vedträ – drygt samma omkrets som din vad – på mitten, ställa halvorna upprätt mot varandra, ett par centimeter isär, och så mata med tunna stickor emellan. Ditt kokkärl står stadigt på vedträ-ändarna, och lågorna och värmen kommer i stort sett gå rakt upp. Resultatet blir en riktad och effektiv låga – det är inte för inte som en sån här eld kallas för ”blåslampan”.

För mer långvarig matlagning kan du lägga två meterlånga halvgrova stockar parallella med ett litet mellanrum, riktat så att vinden hjälper dig blåsa fart på lågorna, och elda med småved emellan. Har du en tillräckligt stor kastrull kan du ställa den direkt på stockarna! Först kommer bara veden brinna, men så småningom glöder också stockarna och då har du bra matvärme länge. Är du inte klar när stockarna brinner av på mitten, knuffa bara ihop ändarna.

Glöm inte att släcka ordentligt – med vatten eller en hög med jord eller sand – och återställa utseendet på marken efteråt.

Hej hej!
Jag funderar i ämnet flädersaft. Jag gör alltid saft varje år och det blir både gott och trevligt. Mitt problem i år är att blommorna kommit så tidigt och att jag ska resa bort över midsommar. De kommer vara överblommade tills jag kommer hem, så nu undrar jag, måste jag röra i saften som det står i receptet eller kan jag åka hemifrån och låta saften sköta sig själv? Vet att jag vissa år glömt bort att röra vissa dagar, men inte under alla och det har inte smakat annorlunda. Vore jättetacksam för svar.

Tack på förhand och glad midsommar
Christina

Kan någon av våra kära läsare hjälpa Christina?

Jag köper hem sellerisalt framför allt för att lukta på det. Som barn bodde jag i sex år i Chesapeake Bay-området och pappa kokade ofta krabbor med den lokala kryddblandningen Old Bay, som har sellerisalt som en huvudingrediens. Det är en underbar doft.

Men det är givetvis också gott som krydda i maten, till fläsk, kyckling eller fisk. Och naturligtvis också i bloody mary.

Bra sellerisalt innehåller inget annat än malda sellerifrön och salt. Malda sellerifrön blir ganska snabbt beska. Det är möjligt att saltet på något sätt bromsar den processen men jag gissar att det bara döljer smaken.

Sellerisalt finns att köpa i de flesta kryddaffärer, till exempel på hötorgshallen.

Är det någon som vet var man kan köpa hela sellerifrön? Eller Old Bay?

Ska sallader vara fräscha eller är grissalladen det optimala? Berätta om dina lyckliga och traumatiska salladsminnen här!

Så här veckan efter nationaldagen tänker jag på varför vi håller så hårt på våra kaktraditioner. Hur kan det komma sig att de pistagenötsfyllda och honungssöta baklavorna inte alls är en självklar del av förmiddagskaffet? Baklavorna är lagom stora, frasiga och söta att se på och passar därför på kakfaten. Varför har vi lättare att ta till oss kebab, pizza, lasagne, annan mat och även matbröd från andra länder, men svårare att integrera sötsakerna?

Visserligen har vi importerat amerikanska muffins och chocolate chip cookies, men annars håller vi oss gärna till våra egna kanelbullar och kladdkakor. Är vi helt enkelt mer konservativa när det handlar om vilka kakor som ska släppas över gränsen?

Vilken skräcknyhet för alla oss Cumberland-aficionados! Vet Taylor det här, vet Jones? De kommer väl göra sin korv även om den brittiska grisbonden faller ifrån? Så många frågor, så få svar. Jag kommer knappt kunna sova i natt.

Hämtat från den något mindre uppbragte Pressylte-Gunnar.

Vi kan inte låta bli att dela med oss av lite läsartips vi fått in (även om det är frestande att tjyvhålla på dem själva):

”Vill gärna dela med mig av mitt positiva besök på Ringsjö värdshus utanför Höör. Bodde där en natt för ett tag sedan och åt en 4-rätters gourmetmeny som var toppen. Närproducerade råvaror som abborre från Ringsjön och vildand skjuten intill. Jättegott och trevligt med passande viner därtill.

Rekommenderas varmt om ni har vägarna förbi Skåne i sommar.”

Sommarhälsningar/Anna-Carin
”Mitt vardagsrumsfönster är fyllt av årets experiment: att odla chili i hydrokultur. Det går faktiskt lysande! Tidigare år har jag odlat i jord som vanligt, men nu hade jag tröttnat på att släpa dessa jordkassar hem på cykel och övervägde en ny metod. Lecakulor väger inte så mycket, och koncentrerad gödning inte heller. Snart snart kan jag skörda mina första Jamaican Bells och Sweet Banana. Min första Aji- och rabarbersås står i kylen och gottar till sig.

Så sprider jag mitt chilibudskap: i klasar av många olika goda sorters chili, som såser och inläggningar och får jag en planta över händer det att jag glädjer en syster med att ta buss och tåg hem till henne med den. Det är uppskattat av både henne och busschaffisar!

Och nu hoppas jag att få dela med mig av de tips, goda råd och underbart god mat jag ska få från er på Taffel på samma vis. Ett recepttips är ingenting mot att få maten framdukad på bordet. Kom hem och ät, mina vänner!”

/Amelie

”Om ni har vägarna förbi västkusten måste jag rekommendera tre bagerier:
Lyckans stenugnsbageri utanför Hunnebostrand, Cum Pane och Koopmansgatans bröd och bakverk i Majorna i Göteborg.”

Mvh/ Stina Dahlström

”Det absoluta varje sommar ær den Danska Glassbaren i Båstad. En sommar utan en mjukglass med ækta romrussin namngiven efter en kunglighet skulle vara en sommar spilld.”

/Nina

Till slut kunde jag inte hålla fingrarna bort från de två utslagna fläderklasarna på busken nära hemmet. Allt annat fanns hemma när vi behövde en lätt efterrätt efter middagen. Resultatet – helt ihopslängt på en höft – blev oväntat gott.

Isvinet i receptet är av det mer ovanliga röda slaget, inköpt på en semesterresa i Kanada. Det är inte så alkoholstarkt och har tydliga drag av sommarfrukt. Används ett mer kraftigt dessertvin gissar jag att det kan behöva spädas lite för att inte slå ihjäl de andra smakerna.

Sommarsallad under marängtäcke

Receptmakare: malin sandström

Portioner: 4 små

Tid: drygt 20 minuter förberedelse, 1 timme i kylskåp

• 250 g jordgubbar
• 2 stora, fullt utslagna fläderblomklasar
• 6 basilikablad
• 1 krm vaniljpulver
• 1 krm ancho chili
• 2-3 msk rött isvin (eller annat rött dessertvin)
• (1 msk socker, eller efter smak)
• 1 äggvita + 2 msk socker

1. Skär jordgubbarna i små tärningar och lägg i en skål.
2. Plocka loss fläderblommorna från sina stjälkar och klipp basilikabladen i smala strimlor.
3. Blanda blommor, bladstrimlor, vaniljpulver och chili med jordgubbstärningarna.
4. Häll över dessertvinet. Smaka av salladen och söta vid behov. Ställ att dra minst en timme.
5. Vispa äggvitan och sockret till marängsmet (dvs, hårt skum).
6. Fördela salladen i värmetåliga portionsskålar och täck med marängsmet. Grädda i ugnen på hög temperatur tills ytan på marängen fått ordentligt med färg. Passa noga – det går fort! (I 275 grader tog det mindre än en minut. Nästa gång ska jag prova lite lägre temperatur.)